Nu ska jag ta upp mer om de olika fiskemetoderna och fiskeindustrin och hur de har påverkat fiskarna i östersjön inom överfiske och även hur människorna och industrin har bidragit till konsekvenserna av fisket. Samt ge en större inblick i fiskepolitiken.

Inom överfiske används många olika fiskemetoder. Hur påverkas östersjön av fiskemetoderna och på vilket sätt? Genom att vi har en sådan stor fiskeindustri har vi ett stort överfiske i Östersjön. Vad har egentligen det hårda fisket lett till?

Det finns många fiskar som utsätts för överfiske. Det kan vi se i WWF:s fiskeguide. http://www.wwf.se/source.php?id=1590058 En av de fiskarna som har en stor ekonomisk betydelse för Östersjön är torsken som är en toppredator. Torsken är utsatt för bl.a. överfiske, övergödning och ett varmare klimat. Detta påverkar torskens rekrytering och reproduktion negativt och kan därmed påverka torskens framtid och utveckling. Som sagt utsätts torsken för överfiske vilket innebär att mer fisk fångas än vad som naturligt produceras och rekryteras vilket resulterar i att torskbeståndet minskar. Fiskhandeln tjänar mycket på torsken då den är en populär matfisk. Därför används så många bra fiskemetoder som möjligt. En metod kan t.ex. vara bottentrålning.[1] Det stora överfisket har påverkats av de destruktiva fiskemetoderna som bottentrålning som jag nämnt i mitt förra inlägg; ”Konsekvenserna av fiskemetoder”. Metoden är som sagt destruktiv och förstörda havsbottnar, höga koldioxidutsläpp och stora mängder oönskade fångster som kastas överbord är kopplade till metoden. Dessa oönskade fångster som kastas tillbaka gör att havets kretslopp förstörs då andra fiskar äter dessa fiskar som är bifångst. Alltså de fiskar som man råkar få upp men som man egentligen inte vill ha.[2] Många av fångstmetoderna har resulterat i en enorm minskning av torskbeståndet. Det som händer är att det är många unga fiskar som fångas men som inte än har hunnit reproducera sig, detta är en bidragande orsak till torskbeståndet som minskat. Av överfisket skapas en kedjereaktion i ekosystemet. T.ex. minskade torsken i antal under 1980-talet vilket ledde till en ökning av skarpsill. Detta blev resultatet på grund av att torsken är en toppredator som äter skarpsillen. [3]

Storskaliga förändringar i kustekosystemet dokumenterades efter den kraftiga nedgången av torskfiskar under 1980-talet, främst i Bohuslän. Existensen av fintrådiga algmattor har ökat kraftigt i grunda kustområden samtidigt har utbredningen av ålgräsängar minskat med nästan 60 %. Huvudorsaken till förlusten av ålgräs är att den snabbväxande fintrådiga algerna skuggar och kväver annan vegetation. Allt fler studier visar att utbredningen av alger har en koppling till överfisket. [4]

Hos alla stora rovfiskar i svenska kustvatten har överfisket orsakat en dramatisk minskning av biomassa och medelstorlek. Beståndet av torsk minskade i Östersjön med över 80 % under 1970-talet och under senare år minskade även gäddan och abborren kraftigt på många platser i kustzonen. Förändringen tycks vara kopplad till den ökade mängden algmattor. I slutet av 1980-talet när torskbestånden kollapsade ökade algmattorna i Bohuslän och på samma gång som algbetande kräftdjur minskade dramatiskt samt att utbredningen av ålgräs halverades. I Östersjön fann också den starka kopplingen mellan antalet stora rovfiskar och mängden snabbväxande alger. Det sätt som överfisket av torsk orsakat stora förändringar i Östersjöns pelagiska ekosystem har alltså överfisket varit en bidragande orsak till vegetationsförändringar i grunda kustmiljöer i Östersjön och även Västerhavet.[5]

För att ta igen överfisket använder man sig av odlat fiske. Odlad fisk lever på fiskmjöl som därmed inte förbättrar situationen för överfisket. Syftet med fiskodling är att förbättra behållningen av olika fisk- och skaldjursarter för att kunna överstiga den normala nivån som produceras i hav, sjöar och floder. 70- 80 % av det totala fiskupptaget från havet används till fisk foder, fiskmjöl eller djurfoder. I världen odlas ca 2 miljoner ton lax per år, varav ungefär 1 miljon ton i bara Norge. Dessa resultat är från att efterfrågan på lax och räkor ökar och därmed har odlingarna blivit ekonomiskt framgångsrika. Odlingarna medför dock stora påfrestningar på det marina ekosystemet då det krävs cirka 3 kg fångad vildfisk för att odla 1 kg laxkött. På grund av den hårda aveln leder den odlade laxen till minskad genetisk variation då laxen är framtagen för att ge så stor mängd kött på så korttid som möjligt. Dessutom, när en odlad lax rymmer och parar sig med en vild lax får den vilda laxen irreparabla skador då parningen leder till genetiskt svaga individer.[6] Idag är laxen på våra bord odlad samtidigt som den vilda är hotat och i många älvar utrotad. Ett förslag till förvaltningen för laxen har EU- kommissionen lagt fram. De syftar till att återskapa vildlaxbestånden så gott som möjligt. Varje vattendrag har sin egna särskilda genetiska variation. Med det i tanke är dagens utsättningspolitik väldigt misslyckad. Idag sätter kraftbolagen ut lax som har små möjligheter att föröka sig och som simmar ut i Östersjön där den fångas. Därmed blir det som en gigantisk laxodling i Östersjön där fossilbränslen förbrukas i stora mängder för att båtar ska hitta laxen på det öppna havet. På det öppna havet är problemet med fisket att man fångar en stor andel vildlax och ibland från akut hotade bestånd. Nu föreslår därför miljöutskottet en utfasning av havsfisket under 8 år.[7]

Fiskmjölet som de odlade fiskarna lever på är tillverkad av torkad småfisk och fiskrens från fiskindustrin. Av världens industriellt tillverkade fiskmjöl används omkring 2/3 som ingrediens i foder for fisk och räkor vilket är ett resultat av den snabbt växande utvecklingen av fisk- och räkodling. Fiskmjölsindustrin har på senare år kritiserats för möjliggörande av industriell odling av räkor, vilket händer främst i Sydostasien samt Sydamerika. Först medförde detta en förlust av marina ekosystem på grund av att mangroveskogar avverkades för att ge plats åt räkdammar.[8] Det ekosystem som finns i mangroveskogarna försvinner därmed och de djuren som lever där. Naturen blir också förstörd av den industri som tillverkar odlingarna och de flyttar sedan vidare till en ny skog och bygger en ny dam där. Resultatet blir då ett försämrat ekosystem. Därför ska man inte äta den så kallade jätte räkan, som dessa odlingar skapar.[9] Att odla fisk är i längden ekologiskt ohållbart då fiskmjölet de lever på tillverkas av fisk från industriellt fiske. Alltså är risken stor för utfiskning. I Sverige användes 1992 nästan 40 000 ton fiskmjöl i tillverkningen av fodermedel. Användningen sjönk dock snabbt och år 2010 uppskattades antalet till 6 800 ton. Sverige har haft en industriell tillverkning av fiskmjöl, men den upphörde efter att Ängholmens fiskmjölsfabrik på Tjörn lades ner år 2005.[10]

Det är inte bara Östersjön som lider av överfiske samt övergödning i flera andra hav sker detta och just nu är det stort krav över att försöka rädda havets resurser. 21 biljoner kronor per år värderas omsättningen av varor och tjänster som är beroende av haven, det visar en internationell WWF-rapport som lanserades 2015. Vilket motsvarar världens sjunde största ekonomi. Hoten mot havsmiljön har samtidigt aldrig varit större och resurserna ruineras i allt snabbare takt. För att säkra havets resurser för framtiden uppmanar WWF världens regeringar att agera för en hållbar havsförvaltning och minskad klimatpåverkan. En omsättning som motsvarar cirka 21 biljoner kronor årligen ger varor och tjänster från turism, fiske, energi, sjöfart och bioteknik. Totalt uppskattas det ekonomiska väldet av haven till 210 biljoner kronor. Av de kommersiella fiskebestånden är antingen 90 % överexploaterade eller fullt exploaterade, alltså att en resurs används. T.ex. har tonfiskpopulationen enbart i Stilla havet minskat med 96 % jämfört med när fisket startade. Men det är inte försent att göra en skillnad i haven. Rapporten från WWF visar en handlingsplan som kan återställa havets resurser och även säkra havets tillgång att ge människor mat, jobb och andra nyttigheter. En punkt i deras rapport är;

3. Att ta krafttag för att skydda minst 10 procent av kust - och havsområdena senast 2020 i enlighet med Nagoya-avtalet. En ny ambition bör vara att globalt öka detta mål till 30 procent till 2030 och skapa ekologiskt sammanhängande och representativa nätverk av marina skyddade områden.[11]

Jordbruk och fiske är de två sektorerna som har störst påverkan på havet. Omkring 90 miljoner människor i 9 länder lever runt Östersjön. Energi produktion, sjöfart och fiske till utvinning av mineraler och olja, turism och rekreation är några av många sektorer som påverkar och påverkas av Östersjöns miljö. Konkurrensen om havets begränsade utrymme och resurser har ökat år efter år. Inom de kommande 20 åren förväntas dock att de flesta marina aktiviteterna ökar kraftigt, detta framgår i WWFs rapport ”Future Trends in the Baltic Sea” (som man kan ladda ner från deras hemsida). Det blir då konsekvenser efter att olika intressen gör anspråk på samma begränsade resurs och leder då till konflikter inom sektorer, mellan sektorer och mellan nyttjande och natur. Därmed kan trycket från våra aktiviteter överskrida gränserna för vad ekosystemet egentligen klarar av. Detta är ett hot som inte bara är mot havets växt och djurliv utan även mot naturresurser och de ekologiska processerna vi alla är beroende av. Det WWF är övertygad om är att en mer integrerad havsförvaltning skulle ge många fördelar för samhället och för miljön. De anser att konflikter kan minskas och synergier identifieras genom att en bättre samordning och planering skapas, där utrymme och resurser fördelas på ett rationellt sätt. För såväl skydd av naturen som för hållbar utveckling med större säkerhet för investeringar ger detta starkare förutsättningar för. Vårt samlade nyttjande av havets resurser måste alltid utgå från en helhetssyn och utifrån vad havet klarar av så att det inte överstiger ekosystemets kapacitet, det är det viktigaste.

I WWF:s rapport ”Future Trends in the Baltic Sea” får vi läsa att för regeringarna i Östersjönsregionen är det en utmaning att hitta en balans mellan ekonomisk, social och miljömässig kvalitet.  Regeringarna har på en nationell nivå utvecklat sina egna miljö- och utvecklingspolitik. De avtalsslutande parterna i Helsingforskonventionen (HELCOM) har på havsområdesnivå kommit överens om att innan 2021 förbättra miljötillståndet i havet i linje med målen i 2007 års Baltic Sea Action Plan (BSAP). På europeisk nivå, infördes EU:s Integrated Maritime Policy (IMP) 2007, med målet att integrera med olika havsrelaterade policies.EU:s Marine Strategy Framwork Directive, är miljöpelaren i Integrated Maritime Policy, med målet att uppnå senast 2020, god miljöstatus i EU:s marina vatten och att skydda resursbasen beroende på vilken havsrelaterade ekonomiska och sociala verksamheter de är beroende av. 2009 antogs EU:s strategi för Östersjöregionen för att göra regionen mer miljömässigt hållbar, tillgängligt, välmående och attraktiv, trygg och säker. Östersjön fortsätter att vara ett av de mest hotade marina ekosystemen på planeten, trots alla dessa avtal och konventioner. De stora hoten mot Östersjön är fortfarande övergödning med årliga algblomningar och döda zoner, föroreningar från farliga ämnen, överfiske och förlusten av biologisk mångfald. Ingen av de 14 öppna havsområdena i Östersjön är i god statur, det visar HELCOM helhetsbedömning. En av anledningarna till detta hemska tillstånd är helt klart bristen på ett starkt politiskt ledarskap och integration, det resulterar i att motverka beslut som hindrar goda avsikter från att gå framåt.[12]

I Östersjön minskar fiskekvoterna för torsk, skarpsill och lax nästa år. I östra Östersjön sänks fiskekvoten mest. För att säkra fiskebestånden i Östersjön tycker Sveriges nya landsbygdsminister Sven- Erik Bucht att det här är ett steg i rätt riktning för att säkra fiskebestånden. I östra Östersjön blev resultatet en sänkning med 22 procent av fiskekvoten för torsk och i västra Östersjön minskas torskfisket med 6,5 procent. Den större delen av det svenska fisket sker i den östra delen av Östersjön.[13]

Idag har vi i Sverige bland annat tack vare miljöorganisationers larm, nått en medvetenhet bland konsumenterna och att det sker ett överfiske i våra hav. I sin tur har denna insikt och en önskan om förändring gett våra politiker mandat att fatta svåra beslut på EU- nivå. I många andra medlemsländer ser inte situationen ut på samma sätt.[14] Vad kan du själv göra för att hjälpa fisket i Östersjön? Genom att välja Krav eller MSC visar det att fisken kommer från livskraftiga bestånd. Vid Krav eller MSC finns krav på att redskapen som används vid fisket inte ska ta upp fel storlek på fisken som annars slängs tillbaka i havet döende. När det gäller odlad fisk har Krav vissa regler, där de t.ex. inte har fisk som har matats med foder som bidrar till de utfiskade haven. Att välja miljömärkt bidrar du till att skapa en större efterfrågan på miljösmarta varor och påverkar utbudet i din butik.[15]

Här är en sammanfattning på det som finns i just inlägget som handlar om ÖVERFISKET. Videon kommer från Naturskyddsföreningen.