Handlingsplan 

Fisket i Östersjön

Åtgärder för: Illegalt fiske

I april i år anklagades Thailand för att bryta mot internationell fiskelagstiftning och fick samtidigt ett gult kort för illegalt fiske. Ett gult kort är en varning och har bevisat sig vara en effektiv åtgärd i bekämpningen av illegalt fiske. Detta skulle kunna vara en möjlig åtgärd för att bekämpa det illegala fisket i Östersjön och till att få alla länder som gränsar till havet att se allvaret på situationen. Det gula kortet betyder att landet måste, under en tidsbegränsad period, införa effektiva åtgärder mot illegalt fiske samt samarbeta med EU-kommissionen. Om detta inte fungerar kan det ske ett importförbud av vildfångad fisk.[1]

För att ett långsiktigt fiske ska kunna etableras måste det finnas fungerande samarbete mellan de länder som fiskar samt gränsar till Östersjön. Ett fungerande samarbete krävs även mellan alla parter som ingår i fisket, bland annat: fiskare, förvaltning och konsumenter. Om det finns missförtroende mellan dessa bidrar det enligt forskning till en misshushållning av havets resurser som vi nu ser konsekvenserna av. Samtidigt så har samarbetet ökat under de senaste 10 åren samt kunskapen och användandet av selektiva redskap för att lätta på det allmänna fisketrycket- vilket har lett till bättre förhållanden i Östersjön. Forskning har även visat att utan statsbidrag till ett kapitalintensivt fiske utan selektiva redskap har lett till överfiske.[2]

Alltså krävs det ett fungerande samarbete mellan länderna runt omkring Östersjön samt en viss del utav alla som konsumerar fisken ifrån den.

Åtgärder för: Överfiske

Idag har vi en gemensam politik och regler för fisket i EU. Alla EU:s medlemsländer är inkluderade och reglerna handlar om hur mycket fisk som fångas, hur fisken ska märkas och vilket stöd som ska ges till fiskare. Tidigare har EU haft problem med att för mycket fisk tas upp från haven. Därför finns det nu nya regler för att försöka förhindra överfisket.

EU bestämmer varje år hur mycket som får fiskas upp av de fiskarter som har ett större kommersiellt värde, detta för att undvika överfiske. Några exempel på de fiskarna med kommersiellt värde är torsk, tonfisk och sill. Hur mycket som får fiskas upp, det vill säga det högsta tillåtna fångstmängden, beslutar fiskeministrarna i ministerrådet. Efter att den totala fångstmängden är beslutad får varje EU-land en specifik kvot eller andel som de får fördela till landets fiskare. Dessa kvoter gäller både för fartyg från EU-länder och från andra länder i världen.

Att återställa och bevara fiskebestånden ingår i den nya fiskepolitiken, då EU länge har haft problem med överfiske. EU- länderna ska försöka göra detta under 2015, annars har de till 2020 på sig att återställa samtliga bestånd. En nivå som kan ge maximal hållbar avkastning ska bestånden återställas till. Alltså att man inte får ta upp mer fisk än att fisken kan leva vidare utan att ha minskat i antal.

Vi har tidigare berättat om att det varit tillåtet att slänga de fiskar som man inte behövt överbord, vilket har påverkat överfisket. Nu måste en fiskare ta ombord all fisk hen får upp, även de oönskade fångsterna, då det nu är förbjuden att kasta tillbaka fisken. Den oönskade fångsten får inte säljas men den kan användas till djurfoder eller komposteras. Den fisk som fiskhandlarna säljer ska de märka med namnet på fisksorten, vad fiskeföretaget som fångade fisken heter, vilka fiskeredskap som använts och vart den har dragits upp. Information om bäst före-datum och hus fisken ska förvaras ska också finnas.

För 2015 finns ungefär 800 miljoner euro avsatta i EU:s budget till Europeiska havs och fiskerifonden. 5,75 miljarder euro är öronmärkta för fiske och havsfrågor i hela EU för åren 2014- 2020. Sverige kommer 2015 få stöd i fiskesektorn genom att få 143 miljoner kronor från EU- budgeten. De som fördelar EU- stöden till fiskare i Sverige är Jordbruket.

Fiskepolitiken berör alla delar i fisket, från hur mycket fisk som ska tas upp till hur det ska märkas i affären. Regler för fiskeflottan har EU också, där det inte får bli större för att undvika överfiske.[3]

Istället för att bearbeta en förvaltningsplan för torsk beslöt kommissionen hösten 2011 för att utarbeta en flerartsplan för torsk, sill och skarpsill. Ett steg mot en mer ekosystembaserad förvaltning kan beslutet ses som, där hänsyn tas till arternas samverkan och påverkan till varandra. Ett vetenskapligt underlag för flerartsplanen i Östersjön togs fram av ICES och SERCF vilket sedan påbörjades under våren 2012. Vetenskapliga rekommendationer fastlår att riskerna med ökat fiske av sill, skarpsill och torsk ännu inte är helt klarlagda beslut. Förslaget skulle dock utgå från befintliga enartsförvaltningsbaserade fångstnivåer. Råd enligt enartsmodeller kommer ICES fortsätta att presentera. Till råden kommer reservationer om att rekommendationerna är förenade med osäkerhet läggas till. Som konsekvens av osäkerheten kommer förändringen av fiskemöjligheterna i den rekommenderade planen vara liten för de ingående arterna. Vissa fördelarna med en mer fullständig flerartsplan har förverkligats, som att de pelagiska bestånden i Östersjön kommer nu för första gången ingå i en förvaltningsplan. Planen är adaptiv, vilket betyder att när det framkommer ny vetenskaplig information som möjliggör eller nödvändiggör förändrade fiskemöjligheter, förs dessa in i planen.[4]

För att kunna säkerhetsställa levande hav i framtiden bör omkring 40 % av haven skyddas. Därför kräver Greenpeace världens regeringar att skapa ett globalt nätverk av stora marina reservat och även att se till att skyddsområden som redan existerar skyddas på riktigt. Det är viktigt att stora sammanhängande områden skyddas från till exempel destruktiv fiske och bottentrålning om havens invånare ska få en chans att överleva. Människan håller på att förstöra förutsättningarna för mycket liv i haven då haven idag i stort sett är oskyddade. Idag är 90 % av de kommersielle fiskbestånden i världen fullt utnyttjade, övernyttjade eller redan kollapsade. Världen mår mycket dåligt på grund av överfiske, bottentrålning, oljeutsläpp, havsförsurning och de pågående klimatförändringarna. För att både Östersjön och resten av världens hav ska kunna leva måste vi skydda dem. Cirka 80 procent av de skyddade havsområdena är bara skyddade på pappret, men då det inte finns någon som övervakar och tar hand om dem kan t.ex. bottentrålning i de ”skyddade” områdena fortsätta.

Hur ska vi skydda Östersjön och andra hav i världen? Genom att ha marina reservat får man inte fiska eller utvinna andra naturresurser som olja, gas, sand eller grus där. Genom att skydda stora områden av havet får havets invånare tillgång till att återhämta sig. Därmed växer sig fiskarna större och lever även längre. Dessutom får större fiskar som regel många fler yngel och dessa ägg och små yngel driver sedan ut ur reservatet med havsströmmarna och tillslut söker sig många av de större fiskarna utanför reservatets gränser. På grund av detta tjänar yrkesfiskare mer på att områden skyddas. Marina reservat är bra för haven på andra sätt också, det gör också att ekosystem klarar av havsförsurning och förhöjda temperaturer bättre. Dessutom är motståndskraften större hos ett friskt ekosystem mot de flesta hotet. Genom marina reservat kan även fler arter leva tillsammans då områdena inte trålas sönder hela tiden.[5]

Åtgärder för: algblomming och övergödning.

Utifrån en helhetssyn leder ett sundare hav till mindre framväxt av alger, men det som påverkar främst är övergödningen. För att minska problemen måste vi minska näringsbelastningen från mänskliga aktiviteter. Enligtwww.havochvatten.se bedrivs åtgärdsarbetet inom olika sektorer, t.ex; inom jordbruket, via avloppsreningsverk genom svensk havs- och vattenförvaltning samt andra olika projekt. Det är också framförallt viktigt att ha ett internationellt samarbete för att nå förbättringar i gemensamma havsområden.[6]

För att försöka minska syrebristen är en möjlig åtgärd att använda pumpar för att syresätta bottenvatten, detta har fått en stor uppmärksamhet enligtwww.havsmiljoinstitutet.se. Detta är dock en stor utmaning då ungefär 100 pumpstationer skulle placeras runt om i Östersjön för att kunna transportera syrerikt vatten från ca 125 meter upp till 50 meter. Det här är också en väldigt dyr åtgärd då kostnaden skulle vara minst 2 miljarder svenska kronor, enbart i byggskedet. Det tillkommer även kostnader för att underhålla dessa system tills näringsämnena i Östersjön har en tillräcklig låg nivå. Dock så har än så länge endast utvärderats av förespråkare för tekniska åtgärder till havs.[7]

Men en bättre och mer kostnadseffektiv lösning är att attackera grundproblemet, alltså den för stora mängden näringsämnen. Att minska näring utsläppen i Östersjöområdet är högt prioriterat både av EU och inom ramen för HELCOM-samarbetet.  Inom jordbruket vill man begränsa läckaget från jordbruksmarken. För att genomföra detta har Sverige infört regler för hur t.ex.; stallgödsel får spridas samt hur stor del av åkermarken som får vara täckt utav gröda under vinter och höst.

Rening av avloppsvatten är en annan åtgärd som är viktig då otillräcklig rening av avloppsvatten bidrar till övergödning. Dock så bedriver kommunerna redan ett omfattande arbete och ställer krav om åtgärder, men det finns idag många avlopp med brist på rening.[8]

Enligtwww.BalticSea2020s.org behövs många olika åtgärder för att kunna minska tillflödet av fosfor och kväve från land. Organisationen fokuserar på att försöka minska läckaget från storskalig köttproduktion då stor mängd av näringsrik gödsel produceras där. Detta behöver stoppas eftersom fosfor och kväve i gödsel som inte hanteras rätt är en omfattande källa till övergödningen i Östersjön. Köttproduktionen har intensifierats i Europa och runt Östersjön sen 70-talet. Dock har regelverket för gödselhantering tills nu varit svag och tillsynen har varit dålig. Baltic Sea arbetar därför för tydligare regler så att kväve och fosfor inte läcker till vatten. Detta är en åtgärd som vi ser är väldigt viktig och skulle kunna ha en betydande inverkan. Organisationen anser också att näringen i gödslet helst ska effektivt återföras till åkern och matproduktionen.[9]

I övrigt anser Natur Skyddsföreningen att om det ska vara möjligt att åtgärda dessa problem krävs det flera viktiga beslut av EU:s politiker.[10] Detta är något vi också håller med eftersom vi behöver stöd från våra politiker för att kunna gå i rätt riktning.