Övergödningen är en stor bidragande faktor till varför Östersjön inte mår bra. Det är när det sker ökad tillförsel av bland annat kväve och fosfor som det blir övergödning och detta leder även till att ekosystemen förändras. Övergödning leder ofta till en ökad produktion av fintrådiga alger och växtplankton, sommartid kan övergödningen dock leda till en massförökning av växtplankton, vilket kallas för algblomning.[1]

Nästan varje år tar Östersjön emot 30 000 ton fosfor och cirka en halv miljon ton kväve. Mycket av avfallet som kommer ner i vattnet kommer från boende i närheten som genom deras verksamheter, trafik och jordbruk transporterar föroreningar till vattendrag. Självklart kommer lika mycket avfall från stadsborna, med all trafik och industrier mm. men detta kommer främst ner i vattnet genom vattennedfall (regn).[2] Allt detta ökar och förändras snabbt vilket påverkar allt djurliv negativt, det är bara ett fåtal anpassningsbara arter som då istället tar överhand och påverkas positivt av de tillförda näringsämnena. Detta leder sedan till en kraftigare algblomning.

Mycket av föroreningen av Östersjön beror på att det är ett hav med tättbefolkat landområden runt omkring. I och med att även den enda kontakten den har med större världshav inte är större än några sund, behålls föroreningarna i havet längre. Detta plus att det är bräckt vatten vilket gör att många arter redan lever på gränsen till vad det tål gör Östersjön till ömtåligt hav.[3]

När de organismer som ökat i antal sedan dör, sjunker de ner till botten, där bryts de sedan ner. Detta förbrukar syre vilket leder till att problemen förvärras ytterligare och i sin tur till att havsbotten dör. Det är redan idag en stor del av Östersjöns botten som anses vara död.[4] Enligt wwf.se skulle det vara en stor katastrof om det som händer i havet skulle hända på land, men många tänker inte på de dåliga förhållandena som gömmer sig under vattenytan.[5]

 

 

/ Ina